Instagram

Autism i livet.

Jag har länge spånat på det här inlägget men inte riktigt kommit till skott. Nu när både Kevins & Alicias utredningar är klara och diagnoserna finns svart på vitt så har jag plitat ihop lite information. Inte bara för mig själv utan även för er. Det dyker upp både frågor och kommenterar i vardagen, och jag ska försöka svara så bra som möjligt på dessa 😘 Jag har saxat in en del info, och skrivit en del själv.

Vad har Kevin för diagnos och vad innebär det i vardagen?
Autism nivå 1.

Kevin har svårt att vara tillsammans med andra människor och ser oftast inte riktigt meningen med att vara flera. Han trivs bra själv och har gjort sen han var liten plutt. Anledningen är inte så krånglig, han förstår inte hur DU tänker, varför du gör som du gör och att din hjärna inte tänker exakt som hans. Han pratar gärna med andra människor, okända människor, men det är på hans initiativ och han har inga som helst gränser när han väl sätter igång (haha!). Men säger du Hej och han inte vill så kan du få fingret eller ett ilsket NEJ!. Då slutar man. Låter honom vara.


"Barn med autism kan ha svårt att fantisera och hitta på lekar". Där har Kevin inga större bekymmer.. MEN han kan inte förstå att du inte tänker och fantiserar på exakt samma sätt som han gör.

Rasterna i skolan kan ställa till med mycket bekymmer, vissa dagar. Om han inte vet vad han ska göra, om han ska leka själv eller med någon. Den stunden när han inte vet så ser det ut som att han ballar ur lite, springer runt och skriker, jagar kanske barn med en pinne, slåss... Men det är inte för att vara elak, utan han vet bara inte hur han ska bete sig. Vet han vad han ska leka/leka med så blir det mycket bättre och rasten blir lugn. OM inte någon inkräktar på hans space eller stör hans lek. Då exploderar han antagligen.

Kevin är väldigt selektiv i maten och har alltid varit. Han äter inte potatis eller potatisprodukter alls. Han fixar inte smak & konsistens på kokt potatis. Nu i sommar har han både smakat och faktiskt ätit (!!) potatismos två gånger och tyckte det var gott. Även pommesgrejer med smak av bbq tyckte han om. Små små steg. Han äter oftast inte ris heller. Gjorde för 2-3 år sen men inte nu. Aldrig sås.
Så hans måltider består väldigt ofta av pasta, kött och ketchup. I skolan får han specialkost från och med denna terminen eftersom han åt ett knäckebröd till lunch varje dag i våras. Så nu blir det pasta i mängder och en nöjd & mätt kille. Kevin äter nästan alltid upp det han får på tallriken, om han tycker det är gott. Men säger du inte till honom att det finns mer mat och att han får ta mer, så gör han inte det utan tackar för maten och går ifrån.

Ljud är jobbigt - hörselskydd används både hemma och i skolan. När tvättmaskinen är igång, när mamma dammsuger, när syskonen är högljudda. I skolan är det bara i matsalen eftersom det är för mycket sorl även om det är en väldigt tyst och lugn matsal. När folk applåderar ser man hur det kryper i hela kroppen på honom och vi brukar försöka vara snabba med att hålla för hans öron. Starkt ljus är också jobbigt och både keps & solbrillor används en del, men skapar inte samma panik som ljud om han får utstå det en stund.

Inför natten får Kevin melatonin för att kunna somna. Innan han fick det tog läggningen 2-4 timmar. Han kom inte till ro. Nu somnar han på studs men vaknar på nätterna och vandrar runt, leker och petar på mamma. Ett tag kunde jag vakna av att han stod och stirrade på mig utan att säga ett ljud. En period senare väckte han mig genom att peta mig i pannan likt när Sheldon i The Big Bang Theory knackar på hos Penny. (👈klicka för att se) ( "mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma...." och en petning i pannan för varje gång han sa mamma. Det slutade med att jag fick ont i pannan efter några veckor. Han petade inte hårt först, men när jag inte vaknade så blev det allt hårdare petningar. Anders sa "Kevin du måste sluta peta mamma i pannan om nätterna nu, det gör ont på henne!". Sagt och gjort, den natten vaknade jag av att han petade mig på kinden.
(han tolkade det verkligen bokstavligt och lät bli pannan)


Kevin berättar ganska ofta när något är bra. Om det så är en rolig lekstund i parken, en god glass eller en rolig film.
Men väldigt sällan säger han ifrån om det är dåligt eller fel.
Han sluter sig oftast om han inte vet hur han ska berätta eller uttrycka sig. Kan han lösa det själv gör han det, som att byta kanal på tvn. Kan han inte lösa det själv, inte vet hur han ska berätta att berätta vad som är på tok och hur han vill ha det så kan han mycket väl explodera. Skrika. Slå. Kasta. Säga fula saker. Peka finger.
Ibland ser man på honom hur han går från att vara glad eller nöjd och rakryggad till att hela pojken slokar och ser helt bedrövad ut. Där och då är det bra om man kan hjälpa till och försöka hitta felet och lösa det.

Information kan vara superlätt att ta in, om det är rätt tillfälle och om Kevin är på rätt humör för information, och om han finner informationen intressant. Uppfylls inte dessa tre, helst tillsammans.. så går informationen inte in.. om det så är information om vad vi ska göra om en timme. Uppfylls dem så kan han verkligen suga in information, fakta och detaljer.

Detaljer ser han på ett helt annat sätt än vad jag gör. Han har superbra bildminne (när intresset finns) och kan titta på bilder på plattan eller tvn för att sen sätta sig och rita likadant. Och ritar gör han massor. Mycket gubbar & figurer från Five nights at Freddys, Sonic & andra snubbar som jag knappt vet vad dom är haha. Men detaljerna är många och det han ritar är riktigt fint.

Att förbereda är A och O. Men det är otroligt svårt att både komma ihåg, hinna med och göra rätt. Tjatar man så blir han arg. Någon gång kan det funka att vara spontan, men då kan utbrotten och oron/ångesten komma senare.

Kevin har svårt för stress, säger du till honom att skynda sig så blir han stressad och glömmer vad han ska göra, blir oftast ännu långsammare och kan bli väldigt arg.

Autism är ingen sjukdom
, det är en funktionsnedsättning/funktionsvariation.

Man medicinerar inte Autism, det är inget som går att bota. Men man kan sätta in mediciner för andra grejer som exempelvis ångest, adhd, depression, sömnsvårigheter m.m eftersom man oftast har följdsjukdomar/diagnoser när man är autistisk. Kevin har ingen medicin mer än Melatoninet han får inför natten.

Att avsluta eller bryta är superjobbigt. Kevin vill bli klar med det han påbörjat. Men om han får tydliga och raka instruktioner om att det exempelvis är rast och att han kan fortsätta med sin teckning efter rasten så går det bättre att avsluta.

Kläder och skor är ett bekymmer. Inte bara att de hamnar bak & fram och ut & in på kroppen, de ska även vara sköna plagg och plagg som Kevin tycker om. Han gillar att vara varm och har inga problem med att ha en fleece även om det är 30 grader ute. Vi brukar inte ta striden med hur kläderna sitter, utan är glada över att han har kläder på kroppen! Gummistövlar och foppatofflor är hans stora kärlek och han trivs i att gå i dem, även där låter vi bli att ta en strid, bara han är nöjd. Dock gillar han att klä sig i skjorta & slips när det vankas kalas. Det är ganska svårt att få på sig rätt kläder efter väder, och när det är dags för vinterkängor blir det en omställning och en del explosioner i början... han brukar ha vant sig vid att vinterkängorna ska på lagom tills dom plockas undan igen.

Hemma använder vi en timstock för att visa Kevin hur lång tid det är kvar. 10 minuter till tandborstning och när timstocken tjuter så går han raka vägen till toaletten. Ett hjälpmedel som underlättar väldigt mycket i vardagen! Vi fick även bildschema av Hab men det är han inte ett dugg intresserad av just nu.

Hygien, påklädning och dusch är grejer som Kevin behöver stöd och hjälp med. Han kommer inte ihåg de olika stegen och förstår inte varför man behöver borsta tänderna eller duscha.

När Kevin inte kan sätta ord på något, eller kanske är för trött för att orka berätta så säger han "jag har glömt" och man får inte ur honom så mycket information. Tankesättet från hans sida är antagligen att han inte förstår hur jag inte kan veta hur han haft det i skolan eller vad det varit för mat. För han vet ju, varför vet inte jag då?

Något som brukar utmärka autister är att de har ett eller flera specialintressen. De kanske kan precis allt om andra världskriget, samlar på grodor eller kan räkna supersnabbt.
Kevins stora intresse är att skapa. Han ritar fantastiskt fint, detaljerat och imponerande. Han bygger mycket med Lego, skapar världar i Minecraft och bygger grejer av återvinning. Och så älskar han allt som är grönt (påstår sig kunna prata med gröna grejer med!).
Han har en låtsaskompis som brukar sitta brevid honom när han sitter exempelvis i matsalen eller på en samling, men jag tror att det är lite hans finurliga sätt att berätta att han vill ha lite space runt sig och inte ha folk för nära. En pyssling har han också, eller två? Minns inte haha! Låtsaskompisen heter Kovin och pysslingen heter Kivin.

Jag ser inte Kevins autism som ett problem eller som ett hinder för honom, utan jag ser det som hans speciella superkraft. Utan autismen hade Kevin inte varit den härliga unge han är. Han är så snäll och godhjärtad och underbar att prata med när man är själv med honom. Hans tankar och idéer är fantastiska och på en nivå som man blir förvånad över. Varje dag kämpar han för att hänga med, förstå och göra rätt. Han är bara 7 år och lär sig nya saker hela tiden, utvecklas och växer. Jag försöker göra dagarna så enkla som möjligt för honom, för att han ska må så bra som möjligt. Sommarlovet har varit jobbigt och det har varit många kaosdagar och ångestfyllda nätter där han väckt mig och velat ligga brevid. Men nu är skolan igång igen och han trivs så himla bra med den nya läraren (som är helt underbart fantastisk med både honom och hela klassen!) och försöker så gott han kan varje dag även om det ibland uppstår "bråk" och konflikter i skolan.

Jag hade nog kunnat skriva ännu mer, men detta är väl det som är viktigast tror jag, som beskriver vår vardag bäst. Sen finns det säkert en massa småsaker som jag inte tänker på iomed att jag lever mitt i detta, men en utomstående hade kanske undrat varför jag gör som jag gör ;)

#superkraft #minlillahjälte #autism #livetiverkligheten #funktionsnedsättning #funktionsvariation




Gillar

Kommentarer

MariasVardag
MariasVardag,
Vilket bra inlägg med bra info 👌🏼
nouw.com/mariasvardag
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229