Sex månader har nu gått sen den där fredagen som började så bra med glada barn, lek i parken och sol.. för att sen bli mörk & hemsk. Vi förlorade vårt hem den fredagen.

Blogginlägget jag skrev dagen efter finns att läsa här 👈

Jag känner mig fortfarande hemlös. Finner ingen harmoni i kroppen. Ingen känsla av att vara hemma. Jag bara är här, i vår trånga lilla lägenhet. Och det är fortfarande saker kvar att ordna med. Försäkringsbolaget gav många löften i början, löften som visade sig vara allt ifrån sanna. Själva husförsäkringen var den delen som löste sig bra, och vi är sjukt tacksamma för Markus på Folksam och hans hjälp. Men den andra biten, med lösöret... den är fortfarande inte klar och det finns fortfarande mycket frågor.

Vi har förstått efterhand att många tror att försäkringsbolaget står för vår hyra och att vi fått ut bra med pengar. FEL! Vi står för hyran själva samtidigt som vi fortfarande står för en hel del kostnader för huset såsom vatten, elavgift, sopavgift m.m.
Och bra med pengar har vi verkligen inte fått ut. Allt vi inte kunde visa kvitto på fick vi minimumbelopp på. Exempelvis en sak som inhandlades några månader innan branden, vi säger 400:- nypris. 40-45:- tack vare att vi inte hade kvitto. Samma med all mat vi hade. Fem personer, bebis som fortfarande åt mycket ersättning som vi bunkrade, välling, burkmat, dubbla frys & kulskåp och stort skafferi + godisskåp och kryddskåp. 1500:- fick vi.

Så nej, jag är inte alls nöjd. Men jag vet inte om jag orkar överklaga. Man har rätt att få en annan handläggare om man inte är nöjd. Man har rätt att få omprövning inom ett år. Men orkar jag ta den striden?

Just nu vill jag bara att saker och ting ska börja falla på plats med jobb och boende, så vi kan känna oss trygga igen ❤

Sex månader har nu gått sen den där fredagen som började så bra med glada barn, lek i parken och sol.. för att sen bli mörk & hemsk. Vi förlorade vårt hem den fredagen.

Blogginlägget jag skrev dagen efter finns att läsa här

Jag känner mig fortfarande hemlös. Finner ingen harmoni i kroppen. Ingen känsla av att vara hemma. Jag bara är här, i vår trånga lilla lägenhet. Och det är fortfarande saker kvar att ordna med. Försäkringsbolaget gav många löften i början, löften som visade sig vara allt ifrån sanna. Själva husförsäkringen var den delen som löste sig bra, och vi är sjukt tacksamma för Markus på Folksam och hans hjälp. Men den andra biten, med lösöret... den är fortfarande inte klar och det finns fortfarande mycket frågor.

Vi har förstått efterhand att många tror att försäkringsbolaget står för vår hyra och att vi fått ut bra med pengar. FEL! Vi står för hyran själva samtidigt som vi fortfarande står för en hel del kostnader för huset såsom vatten, elavgift, sopavgift m.m.
Och bra med pengar har vi verkligen inte fått ut. Allt vi inte kunde visa kvitto på fick vi minimumbelopp på. Exempelvis en sak som inhandlades några månader innan branden, vi säger 400:- nypris. 40-45:- tack vare att vi inte hade kvitto. Samma med all mat vi hade. Fem personer, bebis som fortfarande åt mycket ersättning som vi bunkrade, välling, burkmat, dubbla frys & kulskåp och stort skafferi + godisskåp och kryddskåp. 1500:- fick vi.

Så nej, jag är inte alls nöjd. Men jag vet inte om jag orkar överklaga. Man har rätt att få en annan handläggare om man inte är nöjd. Man har rätt att få omprövning inom ett år. Men orkar jag ta den striden?

Just nu vill jag bara att saker och ting ska börja falla på plats med jobb och boende, så vi kan känna oss trygga igen ❤

Nu har det snart gått 10 år sen vi (eller ja, sambon) köpte huset. Jag har flyttat ut ett par gånger, vi har flyttat ut en gång. Men vi kom tillbaka. Det är något med huset, det är vårt! Visst var det skönt att flytta till lägenhet, slippa allt som hör till hus och trädgård. Första gången det kom snö och vi läste om alla som spenderade timmar med att skotta satt vi bara och gottade oss. Ja det var riktigt härligt. Sen kom våren och sommaren, då var det inte lika härligt längre. Ingen pool, ingen trädgård att pyssla i. Jag kände mig fruktansvärd instängd, de andra trivdes ganska bra.

Så hittade vi ett hus att hyra. Frihet. Men det passade inte oss att hyra, så vi flyttade tillslut tillbaka till vårt lilla hus. Det är verkligen litet. 52kvm, fast då räknas inte ovanvåningen in alls. Alicia & Kevin har sina rum där uppe, och så har vi ett "mellanrum" där det får plats en byrå och en massa kartonger. Kök & matplats i ett med mer öppen planlösning än vad vi hade innan. Vardagsrum där vi sover i bäddsoffa.. fast den ser ut som en säng för det mesta haha. Tilda har ena halvan av rummet. När tid och pengar finns ska vi sätta upp en vägg i det rummet och köket ska bli kök/vardagsrum, Tilda får väggar & eget rum och bredvid blir det matplats. En hall och ett badrum har vi också minsann. Ja det är trångt, men det är vårt :)

Trädgården är på 7000kvm fast vi använder väl halva eftersom resten ligger på andra sidan om en 70-väg. Gungor, lekstuge-projekt, sandlåda, studsmatta. Pool på sommaren, gräs att klippa, rabatter att rensa, och så hade jag förut ett växthus innan stormen Gorm tog det. Ibland blir det överväldigande, för mycket att göra och för lite ork & tid. Men det finns där ändå, vår trädgård.

Nu när vi haft huset i tio år börjar saker och ting gå sönder. Först var det varmvattenberedaren, sen luftvärmepumpen och nu är minsann spisen sönder också. Men är det konstigt egentligen när den används 1-2ggr/dag 365 dagar om året i tio år? haha, ett under att den inte gått sönder innan! Sååå, nu måste vi börja leta ny spis! Den funkar fortfarande, men plattan som används mest värmer inte som den ska. Att koka makaroner tar tre gånger så lång tid :P

Men, vi tar lite i taget och hoppas på att hitta något större i framtiden.

Hur bor ni?

När vi flyttade in var allt i olika träslag och samma nyans. Fuuuuru. Gjorde INTE saken bättre att vi hade möbler... i furu :P

Något år sen, vi bytade fronterna på köksinredningen (heja IKEA!), la nytt golv, flyttade bänken som innan delade av till två rum. Nu har vi dock vitt köksbord igen :)