Många har måndagsångest. Jag vet inte om det var just det som slog ner mig idag (men varför?) eller om det var ngt annat. Jag mådde hyfsat bra fram till 13-13.30 sen blev jag matt och yr. Förstod direkt att det var ångesten som var och hälsade på. När jag får panikångest så får jag antingen svimningskänsla med matthet och yrsel eller så simulerar kroppen en mindre hjärtinfarkt, eller iallafall symptomen på en. Den här gången var det alltså det förstnämnda och det var så min ångest först yttrade sig 2011, när jag inte visste vad det var. De senaste månaderna när jag känt av panikattackerna och ångesten så har det inte alls varit på omfattande och jag har kunnat ta mig ur innan det eskalerat. Men idag gick det inte. Troligtvis eftersom jag inte kunde sätta fingret på exakt vad som var orsaken (fast det är ju ganska många de där orsakerna...).

Att ta hand om barnen och hemmet när man knappt kan gå rakt som det snurrar i huvudet är inget kul eller lätt alls. När man känner att man måste hålla sig i väggen när man sitter på toalettstolen för att det blir en karusell i huvudet.. himla trevligt.

Hjärtat tog barnen efter jobb och åkte hem till sina föräldrar en runda och jag fick en strikt order om att inte peta på något här hemma medan dom var borta (fast det hade verkligen behövts!). Jag la mig i sängen och satte igång en film och när de kom hem 2 timmar senare var iallafall den extrema yrseln bättre. Nu är jag mest matt och trött, orkelös.

Imorgon är det skola och förskola för de stora, och när bebis sover ska jag tappa upp ett bad och bara ligga där. Chilla.

Det värsta med ångesten är att den skapar ångest. När jag mår såhär så blir barnen prio ett och hemmet kommer långt efter, och det skapar ju ett osunt mående det med. Ond cirkel! Men jag är snart på benen igen :)

Många har måndagsångest. Jag vet inte om det var just det som slog ner mig idag (men varför?) eller om det var ngt annat. Jag mådde hyfsat bra fram till 13-13.30 sen blev jag matt och yr. Förstod direkt att det var ångesten som var och hälsade på. När jag får panikångest så får jag antingen svimningskänsla med matthet och yrsel eller så simulerar kroppen en mindre hjärtinfarkt, eller iallafall symptomen på en. Den här gången var det alltså det förstnämnda och det var så min ångest först yttrade sig 2011, när jag inte visste vad det var. De senaste månaderna när jag känt av panikattackerna och ångesten så har det inte alls varit på omfattande och jag har kunnat ta mig ur innan det eskalerat. Men idag gick det inte. Troligtvis eftersom jag inte kunde sätta fingret på exakt vad som var orsaken (fast det är ju ganska många de där orsakerna...).

Att ta hand om barnen och hemmet när man knappt kan gå rakt som det snurrar i huvudet är inget kul eller lätt alls. När man känner att man måste hålla sig i väggen när man sitter på toalettstolen för att det blir en karusell i huvudet.. himla trevligt.

Hjärtat tog barnen efter jobb och åkte hem till sina föräldrar en runda och jag fick en strikt order om att inte peta på något här hemma medan dom var borta (fast det hade verkligen behövts!). Jag la mig i sängen och satte igång en film och när de kom hem 2 timmar senare var iallafall den extrema yrseln bättre. Nu är jag mest matt och trött, orkelös.

Imorgon är det skola och förskola för de stora, och när bebis sover ska jag tappa upp ett bad och bara ligga där. Chilla.

Det värsta med ångesten är att den skapar ångest. När jag mår såhär så blir barnen prio ett och hemmet kommer långt efter, och det skapar ju ett osunt mående det med. Ond cirkel! Men jag är snart på benen igen :)

Oooookej, då har här ju faktiskt trillat in lite frågor som jag försökt svara på! Blir ni inte nöjda med svaret så be mig utveckla det mer ;)

🌸gustavssonlinneaa🌸

Hur tycker du att man ska "hantera" panikångest? Alltså hur man ska försöka lugna sig.
För mig fungerar det oftast att tänka på andningen. I början tog jag även hjälp av att leta upp ett rektangulärt föremål i min närhet och så fokuserade jag på de fyra kanterna och andades in och ut medan jag fokuserade. Dålig förklaring kanske ^^ Det värsta jag kan göra när jag får en panikattack är att få just panik, att tänka "shiiiiit jag får inte få en attack här och nu" utan måste försöka avleda den med något annat.
Hur ser en perfekt dag ut för dig?
Oj haha! En perfekt dag är när hela familjen är samlad, vi är ute, barnen leker och är sams och inget ont händer!
Favorit sysselsättning?
Blogga, fotografera (fast nu har jag ingen kamera längre) och fixa med mitt lilla företag. Ja barnen är ju också en sysselsättning i sig ;)
Hur mår du just nu? <3
Jag intalar mig själv att jag mår bra, hela tiden. Men ska sanningen fram så mår jag apa. Panikattackerna avlöser varandra, jag har migränattacker flera gånger i veckan, har ingen ork, ingen aptit... ja listan kan göras lång.

🌸 Icaibloggen🌸

Hur länge har du lidit av psykisk ohälsa?
Jag blev sjuk 2011 någongång. Jag förlorade en väldigt nära anhörig i leukemi samtidigt som vi fick ett MA i vecka 13. Jag var väldigt dålig fram tills slutet på 2012 då jag äntligen förstod att det var psykiskt och inte fysiskt, och sökte hjälp.
Vad gör du helst en lördags kväll?
Sitter vid datorn och pysslar. eller kollar på en serie! Gärna med sambon brevid mig och barnen sovande.
Vad är jobbigast med allt kring branden? Alltså minnen eller materiella saker, om du förstår vad jag menar?
Minnen och insikten att det kan hända. Materiella ting går att ersätta, tids nog. Men vi har ägt huset sen 2007 och gjort så himla mycket vid det, försökt att få det som vi ville ha det. Mycket tid som just nu känns som det bara var förgäves.
Har du något tips för andra med panikångest?
Sök hjälp, låt det ta den tid det tar för dig. Tillåt dig att få ha dåliga dagar men försök kom upp igen. Försök hitta anledningen till panikångesten.
Vad är det bästa med att blogga?
Åhhh! Det finns så himla mycket bra med att blogga! Jag får ventilera, jag får skriva så pennan glöder (ehh, tangenterna!), jag får tipsa om barnkläder och inredning. Jag får kontakt med andra i samma situation... och gemenskapen bland bloggare är ju verkligen en waaaoow-faktor!

🌸 llinathor🌸

Vad fick dig att börja blogga?
Jag började så smått redan på Lunarstorm, sen skapade jag en blogg 2007-2008 när min mamma gick igenom sin bröstcancerbehandling samtidigt som jag och min sambo försökte skaffa barn. Bloggade någon gång i månaden men sen när Alicia föddes blev det någon gång i veckan, och när hennes hjärtfel upptäcktes när hon var 6 månader så bloggade jag för att kunna dokumentera, ventilera och informera, sen fortsatte det så!
Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Ingen dag är den andre lik i den här familjen ;) Men det brukar se ut som så att vi går upp vid 6.30 för att göra vid oss för dagen. Alicia går till skolan 7.50 och tis-ons-tors går jag & Tilda med Kevin till förskolan 8.15. En promenad eller en runda till affären och sen hem igen då Tilda får leka lite medan jag kokar kaffe och plockar undan efter barnens morgonbestyr. Gör sen en flaska till bebisen som hon (oftast) somnar på. Jag sätter mig sen med 1-3 koppar kaffe och kollar bloggar, nyheter, fejjan och mailen. Klockan tickar och jag fixar med hushållsgrejer eller jobbar med företaget. Bebisen brukar sova till lunch, så äter vi och inväntar Alicia som kommer hem 12.35 och sen hämtar vi Kevin som slutar 13.15. Beroende på väder, brukar vi leka en sväng ute innan vi går in och kopplar av lite och kanske fikar/äter mellis. Sambon slutar 16 och när han kommer hem blir det matlagning. Därefter brukar barnen få spela eller titta på tv en runda, dusch/bad vissa dagar och sen lägger vi de stora vid 19-19.20. Alicia får ha sin platta en stund och släcker sen vid 20.30-21 och då har vi förhoppningsvis lagt bebisen så vi kan få lite lugn och ro innan vi kryper till kojs vid 22. Ungefär så ser det ut!
Har du något beroende? Favoritmat/dryck?
Jag är beroende av iskall cola på burk och kexchoklad :D
Hur är det att leva med panikångest? Kan inte ens föreställa mig🙄❤️
I början trodde jag att varje panikattack var döden. Helt seriöst så trodde jag verkligen att hjärtat skulle sluta slå eller att jag skulle tuppa av. När jag får en panikattack så blir jag antingen matt, supersnurrig i huvudet eller så simulerar kroppen en hjärtinfarkt fast på fel sida. Jag vet ju som sagt vad det är numera och lärt mig leva med det lite, men det finns ändp stunder som jag har svårt att klara av, exempelvis värme, mycket folk, okända människor och stress.

🌸 Jennifer Queen🌸
Den viktigaste frågan enligt mig är, hur mår ni alla? <3
Åh gumman, den frågan är så himla svår att svara på! Barnen mår ganska okej, det är mycket frågor emellanåt som är svåra att svara på. De är otrygga och oroliga, och känner sig nog inte riktigt hemma. Jag mår apa, som jag skrev ovan. Men vi försöker blicka framåt och ändå tänka att vi tar oss igenom det här också. Jag hade inte kommit så långt i bearbetningen och sorgen efter mamma när huset brann, så det blev lite kaka på kaka och svårt att hantera känslomässigt. Men vi ska ta oss igenom detta, tillsammans, och förhoppningsvis snart få känns lite trygghet och glädje igen <3