Compact living.

Det börjar gå mig på nerverna, oss, hela familjen. Att bo i en tvåa med två vuxna, tre barn och en katt... ja det går väl en kort tid om man har något större framför sig.. Jag mår inte bra här. Allra helst vill jag ha tillbaka mitt hus, mitt hem. Men så kommer det inte att bli. Jag sörjer. Jag saknar.

Om vi bara fått en trea, ett eget rum till bebisen som hela tiden blir störd i sin sömn. Ett större rum till Alicia & Kevin att dela på. Garderober där det faktiskt finns hyllplan att lägga kläderna på. En hatthylla att lägga saker på, och hänga kläder på. Ett förråd. Ett kök där vi faktiskt får plats att sitta och äta (ja vi får plats nu, men det är på gränsen).

Vi klarar oss på en bäddsoffa, det går. Men resten... det går snart inte längre.

I'm in pain.

Gillar

Kommentarer