En sån där dag.

Jag hade bestämt mig för att sluta blogga. Men jag fixar inte det.

Idag har jag haft en sån där dag.. en dag när jag inte vet vart jag ska vända mig med alla känslor och tankar.
Bloggen!

Bloggen har alltid varit min plats att ventilera i. När jag skriver så bearbetar jag, och jag kan gå tillbaka och minnas.
Att minnas är svårt ibland, minnet sviker något fruktansvärt emellanåt och småsakerna blir obetydliga. De där små sakerna som egentligen är stora.

Dagen har gått i ett, och tre gånger har jag stängt in mig på toaletten och bara gråtit. Barnen har inte varit mycket mer tidskrävande eller så jämfört med andra dagar. Men jag har haft en klump i halsen och ont i hjärtat sen jag vaknade.
När jag vaknade imorse hade jag en klar bild på näthinnan av mamma.

Ja ni förstår säkert, en mamma är alltid en mamma. Och min är borta.

Om ett par månader är det fem år sen mamma rycktes ifrån oss. Jag vill inte skriva "lämnade" eftersom hon inte gjorde det. Hon togs ifrån oss. Och det gör fortfarande så in i helvetes ont.

Det blir lättare med tiden sa dom. När då?
Tomheten gör ont. Saknaden finns där hela tiden.

Fick jag inte sörja ordentligt eftersom jag fick Tilda 6 dagar efter att mamma somna in? Hela första året är som en dimma numera. Jag minns med hjälp av blogginlägg och foton.

Jag vill bara ringa dig. Jag vill höra din röst. Jag vill se dig le. Jag vill se dina tindrande ögon och jag vill höra dina semesterplaner och se dig plantera ut tomater i sålådorna. Dina gröna fingrar och din magi i köket, jag saknar det och är så rädd att bilderna på näthinnan, dofterna, ljuden... att allt ska blekna bort.

Nu har jag haft ännu en gråtattack och känner mej helt tom. Men jag behövde skriva av mig, och någonstans känns det som att jag skriver till dig. Det sa psykologen att jag skulle göra. Skriva till dig mamma.

I miss you.

Gillar

Kommentarer

MARREEKHOLM
MARREEKHOLM,

Stor kram ❤️❤️

nouw.com/marreekholm
hjartebarnsmamman
hjartebarnsmamman,