Long time, no see.

Det ekar mellan inläggen, I know!

Ibland skriver jag så pennan (tangentbordet) glöder, sen suddar jag... eller sparar bara som ett utkast. Vad ska jag skriva och vart ska jag den här gången dra gränsen mellan privat & offentligt? För offentligt blir ju allt som publiceras här.

Det är i alla fall mycket nu. För mycket.
Vi väntar på en polisutredning. Mer än så delar jag inte med mig av där.
Alicia väntar på en ADHD-utredning. Blir förhoppningsvis innan jul.
Kevin väntar på en autism-utredning. Vi fick veta nu att Bup prioriterar honom högt och att han kommer kallas inom en månad istället för 1,5 års väntetid.
Vi väntar på att skolan ska hitta en resurs till K. Det är ju mycket som ska klaffa där med dagar, tider, rätt person samt personkemin.

I veckan som kommer ska vi på möte på skolan om Kevin och hans skolsituation, igen.
Vi ska på en grej som jag inte tänker gå in på alls, men det kan bli framtidsavgörande.
Och så ska vi på möte på soc. Mer än så går jag inte in på detaljer där heller.

Samtidigt som det händer mycket så ska den vardagliga karusellen snurra, och någonstans i allt står jag och mår sämre och sämre för varje vecka som går. Jag går upp i vikt och jag har bröstsmärtor, migrän och sover inte om nätterna. Jag har ingen ork och jag känner ingenting. Psyket är i botten och jag vet inte hur länge jag kommer orka. Det som händer just nu och som 'förhoppningsvis' är igång är början till något bra... men någonstans tappar jag ändå hoppet och tron. För har det bara blivit skit av allt innan... varför skulle det inte bli det nu också då?


Jag fyller snart år, hela hösten kantas av födelsedagar och firanden innan julen ska pusslas ihopa. Om en vecka är det mammas födelsedag och återigen känns det för jävligt att gratulera henne på kyrkogården. Ibland förstår jag inte att hon är borta och det gör fortfarande så himla ont. En bit av mitt hjärta fattas och jag känner mig både vilsen och trasig.

När ska bli vår tur att vara trygga? Lyckliga? Hela? När ska vi få njuta av livet igen?

I´ll walk over Mountains for you 👊❤

Gillar

Kommentarer

Karin
,
Det är tufft att ha barn med NPF. Men kanske kan du hämta lite styrka i att veta att två tunga bitar ligger bakom dig. Det jag tänker på är det kaos som råder innan man begriper att man fått ett barn som fungerar annorlunda. Innan dess slår man pannan blodig i sina försök att få sitt barn att ''bete sig som folk''. Eller jag gjorde det iallafall.
Den andra tunga biten som du redan klarat av är att du kommit i kontakt med BUP. Det är inte alltid så enkelt när alla inblandade stoppar huvudet i sanden och inte vill samarbeta.
Jag förstår att du har det tungt. Det är jobbigt att behöva kriga för att få hjälp. Och det är jobbigt att faktiskt behöva hjälp. Men du gör ditt bästa varje dag och mer kan ingen begära. Bra jobbat!
Jag har ingenting klokt att peppa dig med. Men jag kan säga att du är inte ensam. Känner igen mig i mycket. Och det blir bättre men när man är mitt i det är det svårt att lita på det. Skickar en svärm med styrkekramar till både dig och barnen!
bolmgren
bolmgren,
Liam ska också utredas för autism. Är det han som är ett hjärtebarn också? 🙂
nouw.com/bolmgren
hjartebarnsmamman
hjartebarnsmamman,
Jaså där ser man! Hur gammal är Liam nu?
Nej det är Alicia (född 09) som är hjärtebarn!
nouw.com/hjartebarnsmamman