Sagan om Tilda

Vi skulle inte ha fler barn sa vi.
Ack så fel man kan ha! I augusti 2015 började jag få symtom. Kom så himla (o)lägligt när sambon var iväg på första riktiga militärutbildningen och skulle vara ifrån oss i två veckor. Efter några dagar blev symtomen bara mer och mer tydliga så jag fick kissa på en sticka. Blev positivt direkt. Skickade sms till sambon (hade typ noll telefonkontakt på grund av tidsbrist).
Vi var i chock båda två. I veckor förnekade vi det. En tid bokades i Halmstad för att prata om abort och ett vul gjordes. Ett tydligt foster med pickande hjärta i vecka 8+5. Barnmorskan märkte på mig att jag inte visste vad jag ville. Veckorna gick. Vi förnekade graviditeten ganska länge men sen togs ett beslut. Vi skulle bli fem! I oktober gick vi ut med nyheten såhär

I början var det en okej graviditet förutom morgonspyan och tröttheten. Jag var glad. Sen kom foglossningen, sammandragningarna och klådan. Då var det inte lika roligt längre. Jag mådde pyton, verkligen pyton. Sov inget, åt knappt och ville bara att bebis skulle komma. I vecka 39 blev det outhärdligt. Vi var desperata och bad vårt BB om en igångsättning men blev nekade.
Kontaktade KK i Halmstad och bad att få komma dit. Blev jättebra bemötta men samtidigt visade undersökningarna att varken jag eller bebis var redo så de ville inte sätta igång på grund av riskerna. Var tillbaka en vecka senare, även då blev vi nekade igångsättning och fick en tid veckan därpå.. på BF+1. Min mamma gick bort i cancer när jag hade fem dagar kvar till BF. Mitt psyke var på botten.
Jag sörjde, var i chock, sov inget, hade ont, grät.. ja listan kan göras lång.
Dagen D (bf+1) kom och jag hade inte några jätteförhoppningar om någon igångsättning då heller. Dock hade jag lite värkar. Men jodå, vi skulle bli igångsatta och skrevs in. Statusen var samma som veckan innan, knappt påverkad tapp & öppen 3cm.
Beslutet togs att jag skulle sättas igång med ballongmetoden och värkdropp.

Det blev inte riktigt så. --> Förlossningsberättelse.
Tilda föddes ett par timmar senare Tilda fick namnet TILDA Annette. Innan min mamma gick bort så klappade hon på magen och sa att det var en tjej. Helt övertygad. Gången därpå sa hon att hon tyckte att "Matilda" skulle kika ut så hon kunde få träffa henne. Jag bara skrattade bort det.
Men hon hade så rätt, det var en tjej.. en Tilda

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229