Spränga sten, morfin och sängläge.

Igår var det äntligen dags att spränga den förbannade stenen som så snyggt lagt sig tillrätta i urinledaren.
Hjärtat följde med mig till röntgen där jag blev kvar en stund eftersom dom inte riktigt kunde bestämma sig för om dom såg stenen eller inte. Fem minuter innan jag skulle vara hos urologen/kirurgen så fick jag klartecken att stenen syntes.

Sa hejdå till A och traskade in på avdelningen där en sköterska hämtade mig direkt. Nervös var bara förnamnet men sköterskan var så gullig att det mesta släppte direkt. Jag fick byta om till snygga sjukhuskläder och fick sen gå in i behandlingsrummet. Hälsade på nästa person, hon som skulle sköta själva sprängningen. Visade sig att det var hon jag hade när jag försökte spränga sist 🤭
Jag la mig på vattensängen och dom fyllde på med vatten under mig och ställde in alla maskiner medan en sköterska satte nål i armen så jag kunde få lite lugnande. Sen körde dom igång. När jag kände att det var för smärtsamt så vinkade jag 👋 så kom dom och fyllde på med morfin. Efter 1200 skott, en massa morfin och massa tårar senare fick jag veta att den var sprängd. Om jag ville kunde dom fortsätta till 3000 skott för att spränga småstenen till grus. Vi fortsatte till 3000.

Sen blev jag inledd på rummet med hjälp av två sköterskor haha. Dom skojade glatt om att det var en ordentlig halv tio fylla och jag deckade en stund i sängen. Vaknade av att läkaren var och kollade till mig vid 10 och känner då hur fruktansvärt ont allt gör. Från sidan och ner i underlivet. Jag fick gå och kissa med lite hjälp, och kissade ut massa blod. Blev helt förskräckt men det var tydligen normalt med tanke på vad jag gjort 🤭😖

Sen bröt helvetet ut. njurstensanfall deluxe. Ringde på klockan och dom kom med morfin. Två timmar senare hade det mesta gått över och jag ville hem. Blev utskriven och hittade en sovande sambo i väntrummet 🤣
I efterhand ångrar jag djupt att jag åkte hem där och då. Skulle väntat några timmar till.
A fick hjälpa mig ut från sjukhuset och till bilen. Var kräkfärdig och inte långt från att svimma. Väl i bilen mådde jag sämre. En blandning mellan sjuk smärta, illamående och svimningskänsla från Ängelholm och till Öa. Vi stannade till ett par gånger längs vägen så jag kunde kissa lite blod 🤭😆

Väl hemma tog jag mig in på toa och spydde som en gris. Sen proppade jag i mig mer smärtstillande och la mig i sängen medan A körde o hämtade barnen. Hela eftermiddagen låg jag och sov, gick upp då och då för att kissa, ta mer piller och spy. Vaknade till vid 21 av att det var så tyst och lugnt.. barnen var nattade så det var inte konstigt.

Idag är det inte mycket bättre tyvärr. Smärtorna går upp och ner. Jag fyller på med piller med lämna mellanrum. Fixar inte att sitta upp för då trycker det för mycket på den sprängda sidan... så jag ligger ner och är ganska tacksam till att barnen är relativt lugna o Kevin är hos kusinen och leker.

Får jag bara ut dom där stenbitarna så ska det nog bli bra det här också. Bara synd att det inte går att sätta in urindrivande (hjälper stenarna att komma ut..) eftersom det sänker blodtrycket och mitt är redan lågt 😣🤐

Så det var det. Fick även veta av den nya läkaren att hon gärna vill att stenen som suttit i 7 år ska opereras ut 👌 Det har jag frågat efter den jag fick veta att den satt där efter operationen på vänster njure. Men då fick jag till svar att så länge den inte besvärar så opererar dom inte. Det höll inte läkaren med om nu för 7 år var på tok för lång tid att gå med en stor sten 😆

Gillar

Kommentarer

psykiskohalsablogg
psykiskohalsablogg,
Skickar massor av styrkekramar och hoppas att helgen blir bra!
nouw.com/psykiskohalsablogg
hjartebarnsmamman
hjartebarnsmamman,