Tre år.

Imorse fick jag upp ett minne på facebook och då slog det mig. Idag är det tre år sen den där fasansfulla dagen när våra liv vändes upp och ner. Tre år! Det har hänt mycket, men samtidigt inte. Det har gått lite mer än ett år sen vi flyttade från den trånga lilla tvårummaren vi bodde i, och vi bor nu i en trea som är förfärlig på alla sätt och vis. Det känns inte som ett hem någonstans och jag tror inte att nån i familjen trivs. Snart får vi nycklarna till något som vi hoppas ska bli ett riktigt hem 😍

Klistar in mitt blogginlägg om händelsen ⬇️

Det är kväll, lördagskväll. De stora barnen sover, den lilla är lagd och somnar förhoppningsvis snart. Hjärtat är hos D och katten ligger på golvet och rullar rundor i protest för han inte får gå ut. På tvn är det Spindelmannen. Jag har försökt kolla, men kan inte koncentrera mig. Tankarna för mig någon annanstans hela tiden. Till den där fredagen för två veckor sen. Femton dagar tillbaka.

Jag pysslade hemma med tvätt, disk, satt vid facebook från datorn med mitt kaffe medan bebis sov och lilleman kollade på Netflix i vardagsrummet. Va nere och hämtade ved en runda. Eldade från morgonen eftersom det varit minusgrader. Solen sken så jag funderade på om vi skulle stanna i parken och leka efter att ha mött Alicia efter skolan. Åt lunch och klädde barnen, fick samtal av svägerskan som undrade om vi skulle ta en promenad eftersom hon ändå skulle till affären. Bestämde att vi skulle mötas halvvägs in i byn. Tog ut barnen, tog på mig jackan och stängde dörren, låste, gick hemifrån.

Mötte upp svägerskan & Bellis, fortsatte traska in mot byn och mötte sen upp Alicia i parken där vi stannade och lekte. Svägerskan svängde inom affären och köpte fika. Lek och fika och sen tittade vi på klockan som närmade sig 14. Bestämde oss för att traska hemåt och gick inte det vanliga hållet, utan tog samma väg som vi tagit innan, genom byn. Vinkade av svägerska och Bellis som fortsatte hem till sig. Styrde stegen de sista hundra metrarna och småpratade med barnen. Eftersom det var så fint väder bestämde vi att vi skulle gå ner i trädgården och gunga & hoppa studsmatta en stund innan pappan skulle komma hem. Alicia skulle bara byta skor.

Är 10-15 meter ifrån huset när Alicia kommenterar att något luktar äckligt. Fortsätter gå, tittar mot huset och när vi närmar oss infarten så ser jag hur det ryker från hela huset. Tittar mot fönsterna och inser att huset är rökfyllt. Säger till barnen att det brinner, vi går över vägen för att sätta oss och jag ringer 112. Berättar vad jag sett och lämnar mina uppgifter. Tar runt 2 minuter att berätta allt jag vet. 30 sekunder senare kommer räddningsledaren i full fart och får mina nycklar så han kan låsa upp. Ringer A och får bara fram att det brinner i huset, vi är oskadda. Han är på väg hem. Strax därefter kommer brandbilarna och de rusar in. Kommer ut igen och skickar sen in två rökdykare. Vi får filtar att ta på oss. Fönster öppnas, rök väller ut. Alicia gråter hejdlöst, Kevin sitter som förstenad och stirrar på brandbilarna.

Granndamen kommer och säger åt oss att följa med henne hem, där tas vi omhand. Barnen får leka, fika och jag fick kaffe. Ringer pappa och berättar vad som hänt. En lite stund senare kommer A, och det blir kramkalas. Hans föräldrar kommer de med. Grannarna dukar upp med kaffe och kakor i mängder och försöker få oss att känna oss trygga. Den ene brandmannen avlöser den andre med frågor till oss, en polis kommer och ställer frågor, A får ringa försäkringsbolaget med det samma. Vi tackar grannarna för gästfriheten och beger oss ut. Svärmor tar barnen på promenad och vi går till huset med svärfar. Brandmännen håller på att rulla ihop sina slangar. Släckningen är klar. Ute ligger bråte (köksgolvet) tillsammans med en hög av oigenkännbara ting. Det som en gång var vår datorstol står på infarten, förkolnad och smält.

Vi går runt i det som några timmar tidigare var vårt hem. Allt är svart av tjock sot. Vissa saker har brunnit upp helt. Vissa har smält av värmen. Andra har spruckit av värmen. Väggarna är svarta av sot. Alla saker är svarta. I byrålådor. På hyllplan. I kylen & frysen är det svart.

Vi får veta att katten Saffran räddats. Han satt innanför dörren när förste brandmannen gick in, så han klarade sig som väl var. Det ska sättas in rökätare och elektriker kallas dit. Dock är elen helt utslagen så man måste ordna med en central. Vi pratar lite med brandmännen. Jag fick beröm flera gånger om, jag hade agerat helt rätt. Hade jag öppnat ytterdörren så hade elden fått syre och hela huset hade antagligen stått i lågor.

Lillebror E kommer förbi, kramas och tittar på vårt förre detta hem.

Det finns inte någon som kan förklara hur branden startade, varför den startade. Man kan säga ungefär var eftersom det var där det brann så pass at golvet fick brytas upp. Men där slutar svaren. Det finns inget svar.

Den delen gör mig tokig. Varför?!

Och alla "tänk om". Hade vi gått det vanliga hållet hem, det vi alltid går. Då hade vi kommit runt huset på ett annat sätt och nått trädgården först. Vi skulle ju gunga & hoppa studsmatta och Alicia skulle byta skor. Jag hade kunnat skicka Alicia i förväg med mina nycklar för att låsa upp. Tänk om..

Försöker hela tiden tänka att det var en himla tur att hela huset inte brann ner. En himla tur att vi inte var hemma. Att det inte hände på natten eller på förmiddagen då jag ibland lägger mig och tar en lur medan bebis sover & de andra är iväg. Tänk om..

Vi har förlorat allt vi äger och har. Vi börjar komma på fötter, men jag saknar känslan av att vara hemma. Allt i lägenheten är nytt, varesig det är nyköpt på Ikea eller nyskänkt av någon underbar medmänniska så är det nytt för oss.


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229