Zombiemamma.

Jag har inte sovit en hel natt hemma på 11 år. Har jag sovit en hel natt så har det varit när jag varit ifrån barnen. Skönt tycker många, att jag fått sova.. men nej. Är man van vid att sova 4 eller max 5 osammanhängande timmar per natt så mår man som en zombie när man fått sova. Det går liksom inte att sova ikapp förlorad sömn.

I skrivande stund sover hela familjen. Och mina tankar snurrar på som vanligt.

Vi är halvvägs in på sportlovet och vi har inte gjort ett jota. Och så kommer det förbli. Jag orkar inte. Barnen är i obalans eftersom rutiner ruckas med lov och dagarna är jobbiga nog som dom är utan en massa utflykter eller aktiviteter.

Men jag känner mig ensam. Ensam och oförstådd. Bara att gå till affären tar alla mina krafter vissa dagar.. och det är inte barnen som orsakar det. Det är människor som är så oförstående och outbildade som inte kan låta barnen vara. Ett exempel är att Kevin som är autistisk slänger ur sig någon olämplig kommentar varpå jag lugnt försöker avleda. Men istället lägger sig folk i det hela och ska tillrättavisa honom eller till och med starta en diskussion. Det hela brukar eskalera handla fort och står man då i kön på Ica så är det inte lätt att ingripa innan ett utbrott är ett faktum. Och kommer det inget utbrott så kommer det sen hemma när Kevin tänker igenom situationen och blir upprörd. Men eftersom han har autism kan han inte förmedla sina tankar och känslor på samma sätt som andra och istället blir det konflikter, skrik, fula ord, slag m.m

Allt för att folk inte kan låta honom vara fast de mött mina varnande blickar.

Det suger all min energi. Energi jag mer än gärna istället lagt på barnen. Att ha ett barn med adhd, ett med autism och ett med en språkstörning leder ofta till missförstånd och konflikter. Men om jag bara får en chans att lägga tid på det, ligga steget före, förbereda och förklara.. så behöver dagarna inte se ut så.

Jag hade också mer än gärna spenderat dagarna åt play-dates, nya bekantskaper och aktiviteter men som när omgivningen inte kan ta till sig barnens diagnoser och funktionsnedsättningar så blir det genast mycket svårare.

En dag, en dag får jag kanske trevliga blickar och leenden i kön på Ica istället för blängande ögon och onödiga kommentarer som att barnen får som dom vill.

Gillar

Kommentarer

Densaknadefamiljen
MariasVardag
MariasVardag,
♥️😢♥️
nouw.com/mariasvardag
Jenniferssynpalivet
Jenniferssynpalivet,
Jag är så tacksam och glad för att folk har slutat lägga sig i när det kommer till Caspers handlingar så som du beskriver Kevins.. Jag kommer ihåg att det tog så mycket mer ork och energi när folk skulle blanda sig, vare sig det var okända eller folk i vår närhet. Nu är Caspers iofs så pass stor så han kan "kontrollera sig" (om jag nu får uttrycka mig så) bättre och hinner stoppa sig själv innan jag hinner reagera.. Styrke kram till er gumman!!! Du vet var jag finns om du vill kräka, gråta och/eller skratta! <3
nouw.com/jenniferssynpalivet
Ztina
,
Vet precis vad du menar. Här själv 2 barn med adhd/add och odd. Orken är fullständigt slut. Man måste ligga steget förre hela tiden, gör man inte det så blir det ett stort kaos. Ett socialt liv är inte att tänka på. Skickar över lite Styrkekramar till dej 💕